“Ska vara villiga att offra egot för den europeiska flaggan”

Under eftermiddagens spel höll Europa jämna steg med sin motståndare, men när första dagen var avklarad stod det klart att man hade en brant uppförsbacke framför sig och att ett mindre mirakel krävdes för att hemmalaget skulle behålla bucklan.
– Den kvällen omvandlades mitt adrenalin till frustration och ilska. Jag sa vad jag tyckte till spelarna och de tänkte nog ”Äntligen är tävlingsmänniskan Suzann här!”.
– Man vill ju att alla ska ha det bra och vara överens. Men spelarna förväntar sig också att jag är den som jag var när jag satt i deras sits och försökte vinna Solheim Cup. Det är den passionerade tävlingsmänniskan de vill ha och förväntar sig.
– Jag vill ju alltid vara schysst och snäll, men det är en himla svår balans mellan att vara det och att göra allt för att vinna.

Det måste vara gameface on från början. Alla måste vara redo att kriga från första slag.

För varje runda som spelades kämpade sig Europa tillbaka in i matchen och inför söndagens avgörande singelspel var ställningen helt lika. Ett av de mest överraskande kaptensvalen, Caroline Hedwall, vände och vann sin match, vilket ledde till att spanjorskan Carlota Ciganda framför hemmafansen några minuter senare kunde sänka putten som innebar att matchen slutade oavgjort och Europa fick behålla bucklan.
– Carro kändes säkert som ett märkligt kaptensval för många utomstående, men för oss som känner henne så visste vi vad vi fick. Jag visste att hon hade rätt mentalitet. Hon lever och dör för Solheim Cup och är en typisk sådan person som levererar som bäst när det gäller som mest. Det är den typen av spelare som man vill ha i ett lag.

Men det fanns också flera förklaringar till valet av Hedwall, som bara spelade två av fem möjliga rundor.
– Det var ingen chock för oss i laget samtidigt som det kanske kunde se konstigt ut för de som inte visste att hon inte spelade förrän under lördagseftermiddagen. Men hon var införstådd med vad som gällde och var helt okej med det.
– Att ha en spelare som var okej med ett sådant upplägg var också precis vad vi behövde för att fungera som lag. Så det är många saker som väger in.

Vad tar du mer hänsyn till i dina laguttagningar?
– Man ser så klart till form, men har man någon eller några spelare som inte är helt i slag så ser jag till huvudet. Det är otroligt viktigt med spelare som kan höja sig en nivå när pressen är som starkast och inte tappar konceptet.
– Det kommer bli ännu viktigare i år i USA. Där kommer kanske pressen att vara ännu hårdare och det kommer vara ännu mer folk. Då behöver vi att spelarna är oerhört mentalt starka.
– Kemi, attityd och relationer väger också tungt. Spelarna själva säger ju det själva. De vill ha lagkompisar som är villiga att offra egot för den europeiska flaggan.

Vad blir den tuffaste utmaningen med årets match?
– Marginalerna är otroligt små. Det spelas massor med golf under tre intensiva dagar och sedan avgörs allt med en putt. Nu har vi haft marginalerna på vår sida de senaste åren, och det är viktigt att vi inte tar det för givet när vi vaknar på fredagsmorgonen.
– Det måste vara gameface on från början. Alla måste vara redo att kriga från första slag. På Finca krävdes ett wake up call. Det har vi inte råd med i USA.

Nu är det klart!

Här är Suzann Pettersens Solheim Cup-lag:

1. Charley Hull, England
2. Esther Henseleit, Tyskland
3. Celine Boutier, Frankrike
4. Maja Stark, Sverige
5. Linn Grant, Sverige
6. Leona Maguire, Irland
7. Carlota Ciganda, Spanien
8. Madelene Sagstrom, Sverige
9. Georgia Hall, England (Kaptensval)
10. Anna Nordqvist, Sverige (Kaptensval)
11. Emily Kristine Pedersen, Danmark (Kaptensval)
12. Albane Valenzuela, Schweiz (Kaptensval)

 

Och här är USA:s lag, lett av Stacy Lewis:

1. Nelly Korda
2. Lilia Vu
3. Lauren Coughlin
4. Ally Ewing
5. Allisen Corpuz
6. Andrea Lee
7. Rose Zhang
8. Alison Lee
9. Megan Khang
10. Jennifer Kupcho (Kaptensval)
11. Sarah Schmelzer (Kaptensval)
12. Lexi Thompson (Kaptensval)