- Möten & människor
Från "Golfkul" till framtidens stjärnor
Hur bygger man en juniorverksamhet som både skapar bredd, gemenskap och framtida stjärnor? På Landeryds Golfklubb börjar resan redan i “Golfkul” – där lek, kompisar och …
Foto: Ladies European Tour
Hon kommer direkt ifrån en topplacering i Schweiz och spel inför storpublik på Royal Lytham & St Annes i AIG Women’s Open. Det har varit intensivt 2026 för Ladies European Tour-proffset Kajsa Arwefjäll, 26.
I senaste avsnittet av The Golfstore Podcast pratar vi om hur man hanterar press när det gäller som mest, vad vi hobbygolfare kan lära av proffsen, och hur uppväxten med pappa Niclas Arwefjäll som Golfstore-Pro på klubben banade vägen till touren.
– Målet är Solheim Cup 2028, säger hon.
Sommaren har innehållit British Open-debut på klassiska Royal Lytham & St Annes och en fin topplacering i Swiss Ladies Open. Kan du beskriva känslan av att befinna sig i hetluften på den stora scenen?
– Det var fantastiskt. AIG var min andra major i karriären efter Evian, men det var två helt olika upplevelser. På Royal Lytham var det sjukt mycket folk och inramningen var enorm. Jag låg topp-20 efter två dagar och att spela framför så mycket publik var nervkittlande, men framför allt väldigt roligt. Det kändes stort att ha spelare som Lydia Ko och Nelly Korda i bollen bakom, men det var en glädjefylld nervositet.
Någon vecka senare gick du ut i ledarboll och ledde med tre slag när en runda återstod i Schweiz – hur påverkade nerverna dig då?
– Det var olika typer av nervositet. På British Open var det mer en spännande, pirrig känsla. Men inför sista ronden i Schweiz var jag så nervös att jag inte ens kunde få i mig mat innan start. Jag var illamående, tappade känseln i händerna och kände att jag nästan ville spy. Det var en helt annan press som jag nog satte på mig själv för att jag så gärna ville vinna. Att vinna på LET var något jag hade drömt om väldigt länge, och förhoppningsvis kan jag ta med mig erfarenheter som gör att jag lyckas nästa gång.
Vad lärde du dig om dig själv i den situationen?
– När jag blir nervös gör jag allt snabbare. Jag svingade snabbare och gick snabbare, vilket gjorde att tempot i svingen inte satt. Till nästa gång vet jag att jag måste sakta ner allt – gå långsammare och lugna ner tempot i svingen. Och eftersom jag inte kunde äta, har jag lärt mig att jag behöver ha med mig någonting flytande, som en proteinshake, för att få i mig energi.
Nerverna går inte att trolla bort, man måste bara acceptera att de finns där, och de gör ju det för att man bryr sig.
Både banorna och förhållandena skiljer sig enormt mellan engelska linksbanor och bergsbanor i Schweiz. Anpassar du utrustningen efter banan du spelar?
– Ja, absolut. Den största skillnaden är ofta bouncen på wedgarna. Till Schweiz borde jag faktiskt ha haft med mig en wedge med mer bounce eftersom ruffen runt greenerna var väldigt tjock och klibbig. Till British Open tog jag med mig min järnfemma för att kunna hålla bollen lågt i motvinden. Innan dess så hade jag inte använt järnfemman på ganska många år.
I vanliga fall har du en hybrid-sexa istället för järnfemman. Hur kom det sig?
– Senaste gången jag spelade med ett 5-järn var på college 2024. Sedan dess har jag kört med min hybrid-sexa och jag älskar den! Den är så mycket enklare att slå, ger en högre bollflykt så att bollen stannar på hårda greener, och den är betydligt lättare att slå ur ruffen. Det är en ganska tydlig trend att allt fler spelare på touren går mot mer lättspelade hybrider och träklubbor. Speciellt vi tjejer behöver mer loft och brantare infallsvinkel när underlaget blir hårt.
Många ser tourlivet som väldigt glamoröst, men hur ser vardagen på Ladies European Tour egentligen ut?
– Det är väldigt mycket planering. Du måste boka alla flyg, hotell och hyrbilar helt själv. Och framför allt måste du gilla att leva ur en resväska. Sedan i februari har jag nog bara varit hemma i fem veckor totalt.
Att Saudiarabien gått in och investerat i Ladies European Tour är en av årets snackisar. Hur ser ni på den saken?
– Inom damgolfen tjänar vi fortfarande mycket mindre än vad de gör på herrsidan, så de här tävlingarna blir helt avgörande för att vi faktiskt ska kunna överleva och fortsätta med det vi gör. I Aramco-tävlingarna är prispotten 2 miljoner euro, medan vi har 350 000 i en vanlig tävling. Så ur det perspektivet är det väldigt bra att de här tävlingarna finns. Men om vi pratar om varifrån pengarna kommer, så är det en helt annan historia, som vi egentligen inte har någonting med att göra eller kan styra över.
För att återgå till livet på touren; känns det ens värt att ha ett eget hem när man reser så mycket?
– Ärligt talat, nej! Men jag har tur som har ett rum hos mina föräldrar där jag kan landa, ha mina saker och få en lugn hemmarutin mellan tävlingarna. Det betyder jättemycket.
På tal om “hemma”. Din pappa, Niclas Arwefjäll, är ju PGA Professional och Golfstore-Pro. Hur var din introduktion till golfen under uppväxten?
– Eftersom pappa jobbade på golfklubben var jag alltid där efter skolan. Men i början handlade det inte alltid om att spela golf – jag och mina kompisar letade blommor, byggde torn av golfbollar och bakade kakor som vi åt efter vi spelat. Pappa har aldrig tvingat mig att spela, utan jag har fått upptäcka glädjen själv. Att ha roligt tillsammans med kompisarna var det som fick mig att älska sporten.
Hur fungerar relationen idag när pappa också är din tränare och ibland caddie?
– Han har lärt mig allt jag kan om golf. Han är väldigt duktig på att skilja på när han behöver vara pappa och när han är tränare. På banan är det skönt att ha honom med som en ’andra hjärna’ som bekräftar mina beslut om klubbval och avstånd så att jag kan lita hundra procent till slaget.
Vad är ditt bästa råd till juniorer och deras föräldrar som vill nå hela vägen?
– När du är liten ska du bara spela massor av tävlingar, göra roliga övningar och ha kul med dina kompisar. Du kommer aldrig att bli riktigt bra på något om du inte tyckte att det var roligt från början. Se till att bevara glädjen – då vill du träna mer, och tränar du mer blir du också bättre!
När vi talas vid återstår bara några veckor till damgolfens allra största tillställning; Solheim Cup. För Kajsa är det denna scen som är det självklara målet.
Vi har ju pratat mycket om träning. Vad behöver du förbättra för att ta en plats i Solheim Cup-laget?
– Jag behöver förbättra min puttning. Ser man exempelvis till tävlingen i Schweiz så slutade jag femma där, men var 55:a när det kom till Strokes Gained för puttning. Sedan vill jag slå lite längre, och kanske framförallt högre, så att jag kan vara ännu mer aggressiv in mot greenerna.
Är det på rangen eller gymmet som du lägger grunden för att slå längre?
– För mig är det gymmet!
Lyssna på det senaste avsnittet av The Golfstore Podcast med Kajsa Arwefjäll här:
Hur bygger man en juniorverksamhet som både skapar bredd, gemenskap och framtida stjärnor? På Landeryds Golfklubb börjar resan redan i “Golfkul” – där lek, kompisar och …
Golf är en av få sporter där flera generationer kan spela tillsammans – och skapa minnen som lever kvar långt efter sista putten. I artikeln hittar …
Visste du? Hål 17 på TPC Sawgrass är bara 120 meter långt, men det är världens mest effektiva bollslukare. Medan proffsen under The Players snittar …